hannahalloumi

Den nya hårfärgen, som förhoppningsvis är någolunda lik min naturliga, ev någon nyans mörkare!






ps. Hittade ballonger från när mamma överaskningsuppvaktade mig på morgonen, på min 25 årsdag. Det var den 29e april. Med tanke på åldern så ska man väl veta vad som väntar runt hörnet. Och då vill jag ändå påstå att det uppenbarligen var ett par ballonger med kvalité. Och som dom matchar min tröja sen! :p

Livet är bra härligt, ändå!

Måste erkänna mig smått sliten efter en arbetsvecka med tre dagars övertid. Vi snackar alltså 7-19. Puh! Men med vetskapen om hur eländigt det är att vara arbetslös eller sjukskriven, så kör jag på så det ryker! Det är fantastiskt att få vara sysselsatt, jag kunde inte vara mer tacksam :)

Spenderade min fredag eftermiddag med att städa badrummet, dammsuga, våttorka, tvätta...  det är en förbannad belöning att få krypa ner i nybäddade sängkläder. Varför kommer jag aldrig ihåg det, och sätter mig i det stökiga eländet gång på gång?


Uppe på mitt sovloft :) Lampa, mobilladdare och en bandare för talboken.


Satte ut tomatplantor på taket... de blommar två månader försent, pågrund hur länge jag sköt på utplanteringen, vi får väl se hur det går för dom... om det blir någon skördefest eller ej ;)


Man kan väl säga att det växer & frodas i fönstret om inte annat....



Mys med Johannes! Ni kan förstå att en storstädning var lämplig va? :)


Tydligen någon sorts arbetsförmedling. Svartjobb någon?

Ibland funderar jag (ja, se på fan!).
Hur lycklig är egentligen personen som maniskt måste påminna alla på facebook regelbundet, om hur otroligt kär och lycklig denna person är.
Det är nästan så att jag vill komma med en pik.
Varför bekräftar du inte det till personen? Vi andra bryr väl oss inte om dina offentliga kärleksförklaringar, det börjar likna ett desperat hävdande.

Nej, det skrivs bara, så att alla andra ska veta att det minsan visst är så här bra. Såklart.
Hade facebook inte haft nyhetsflöden utan enbart bestått av privata mejlkonversationer, människor emellan, hade dessa kärleksförklaringar aldrig yttrats. Det är jag mer eller mindre övertygad om.

Har bestämt mig för att hädanefter ta alla lovord över någon med själva personen, för jag skäms fanimej, när jag läser dessa rader av en viss person hela tiden.

Jag trodde inte riktigt att de här orden skulle komma ur mig, men jag vill träna. Törs inte riskera det med den envisa förkyldningen, gick sådär lagom bra sist :p

Annars blir det väl övertid imorgon, och tempot på jobbet har eskalerat, kommer bli kaos inom snar framtid, och jag tycker det är helt fantastiskt! Snabbt ska det gå, tempo tempo tempo, då trivs jag som fisken i vattnet! Kanske som fisken i akvariet, då jag faktiskt bytt vatten & städat för mina små fjällor igår, glasklart!

I övrigt är jag väl inne i någon sorts diabetesexistens, matsuget vill inte samarbeta, så sätter enkom i mig saker som jag tycker är gott! :p Läs: coca cola & smågodis. Te med honung.
:p

Just nu är jag löjligt sugen på att köpa den här:


men måttligheten vinner över mig hela tiden. Vilket jag kanske borde vara glad över. Då jag nyligen köpte nya dofter.
BAH. *Doftar på kloroformtrasan*

Fan min matlust är fortfarande ute i världen och ser sig om, sen jag fick bihåleinflammation för två veckor sedan.

Något jag i vanliga fall säkert skulle välkomnat, men det driver mig till vansinne. Jag är ju en rastlös själ... jag behöver slå ihjäl all tid. En stor del av tiden går till att köpa mat, laga mat eller äta mat. Rota i kylskåpet efter mat. Etc....

Jag klättrar smått på väggarna nu alltså. Jag känner inte suget efter något att äta. Det är skittråkigt, rena depressivum.
Och jeansen jag köpte senast hänger säckigt över röven.
Fan då. Jag har inte råd att köpa nya kläder. Bajs


Och ja, det är väl ett förbannat i-landsproblem. Men nu vill jag träna, äta och må bra, jag behöver inte det här. De ändringar jag vill ha på min kropp numer är fan muskler, någonstans är det dags för varje vuxen kvinna att inse sitt värde. Att smalhetsen bara tar energi och självkänsla. Framförallt är smalhetsande människor obotligt tråkiga
och självupptagna. Usch

Äntligen fått mysa med Johannes igen... så fin han! <3

Mycket blir det, när accessoarerna reas ut.... Det smärtsamma som slår mig är att alla de varor jag fick för 250 kr, skulle ha kostat över 1500 baserat på prislapparna, och troligen hade jag i vilket fall blåst bort dom slantarna (på sikt), eftersom jag blir SÅ kär i detaljer, och måste köpa dom :p Vill inte tänka hur mycket pengar jag bara blåser bort bara på Glitter, de brukar bli så glada när jag kommer in i butiken, haha :)



Här hade jag tagit en fin bild men [NÄHÄÄÄÄ].
Den dyker upp i efterskott :p

Edit: bild CHECK

... jag hade ju bestämt mig för att jag var för gammal för onaturliga inslag i håret.
Tänker då främst på färg. Eller kanske snarare starka kontraster.

Men jag måste erkänna att jag nästan blev lite inspirerad av den här tjejen http://louelladeville.tumblr.com/
tyckte hon var riktigt stylish. Kanske för att hon är så välfriserad, en annan skulle väl se ut som en gammal avdankad white trash-kärring :p

"I'm selfish, impatient and a little insecure. I make mistakes, I am out of control and at times hard to handle. But if you can't handle me at my worst, then you sure as hell don't deserve me at my best."

En grå cell. Utan tillstymelse av grå celler. Ungefär så känns det nu! :p
Jag är uttråkad och lite deppig. En helt mänsklig känsla med andra ord, jag är så jävla mänsklig & verklig, uuuh uuuuh!! :p

Trött kanske... brukar inte vara riktigt så här trög, ska försöka pallra mig iväg och träna lite imorgon iaf, brukar kännas bra efteråt....
tjipptjipp

Riktigt iskallt, gillar det. Vilket pill det måste vara. Imponerande!
Känns lite Gaga inspirerat, men de har skippat tranny-stämpeln <3

Så händer det. IGEN.
Människor jag är bekants med, syskon & vän finns inte längre.
Jag kan inte ens föreställa mig situationen. Jag är oerhört ledsen för eran skull.
V.I.F. J




http://www.dt.se/brottsplats/1.3665406-ung-kvinna-hittad-dod
Det är så obehagligt...

Sitter och slökollar på tv, och fastnar med en film på fyran, 'Lejontämjaren', i bakgrunden.
Gråter.
Skilsmässor, separationer, föräldrar som flyttar in med ny partner. Barn som är elaka mot varann.. barn som drar sig undan. Vuxna människor som inte kan kontrollera sitt drickande. Förtryckt ilska. Utanförskap.. Våld. Rädsla. Frustration. Självhat. Allt bara sköljer över mig igen.

Vaknar med bittra insikter:

 

* Freaks som jag och aids Somalier i brist på annat att göra, ska inte klämma ur sig ungar.

* Har man varit klippt & haft jobb i en längre tid är det för mig helt ofattbart hur man kan börja skaffa rosa hår när man är 25. Punk värre.

* Precis som ovan, borde folk känna när det anses 'för gammalt' att ligga i dvala 362 dagar om året för att sen leva loppen, tre dagar under festival :p

* Jordpäron?

* Dalakurd borde väl ändå ha knätoffsar på fotbollsstrumporna

* Varför sänds tv reklam på 'annan frekvens', eller hur nu ursäkten för den förbannade decibelnivån lyder.

* Skiter Bamse i skogen?

* Jag blir töntigt sentimental när bussarna har en flagga på sig. (Måste naturligtvis vara rasist!)

* Jag hatar mina kläder och tänkte fira midsommar i en sån där tunna med hängslen.

* "Kalas för en mas"

 

Vad sjukt att det gått ett år:

 

 

Vad är det för FEL på mig?
Varför får måste jag hålla tillbaka mig med näbbar och klor för att INTE skriva på min gravida väns inlägg om hur 'första gravid fasen... vecka 13 är över och nu börjar det på riktigt...' om att jag gjorde abort samma vecka för fem år sen lite drygt?


fortfarande tillräckligt små för att skrapas ut.
Jag har empati-fel. Jag har extremt svårt att förstå hur folk kan anse det här fel. Jag tycker det är läskigare att trampa på daggmaskar när det regnar. Och då är det mindre.... Handen på hjärtat, det är en rejält förbannat överbefolkad jord. Instabila freaks som jag och fula, aids somalier i brist på bättre saker att ägna sig åt, ska inte klämma ur sig barn.

Jag & min kropp är inte bästa vänner... fast vi börjar reparera relationen? Bygga broar osv...


Började känna mig yr & konstig redan innan jobbet igår men tänkte 'Äh det här är ju inget som stör', sen var jag schemalagd på inläsning på jobbet, vilket i princip enbart är stillastående med plock av böcker vid en dator, men inte ens det fixade jag till slut. Som den kämpare jag är inbillade jag mig att det bara var vätskebrist eller nåt, har hetsat på i 200 hela veckan (nytt företag som vi håller på med) utan särskilt mycket vatten, så jag lade mig i karantän i vilorummet.

Vaknade, och tänkte att 'Nu kör vi' igen. Ungefär 45 min, sen höll jag på att svimma igen. Man ska erkänna för sig själv när man är besegrad. Och tur var det väl att jag tog mig hem, för hemma började jag även må illa & kräkas, och då hade jag itne ens ätit sen kvällen innan, så det var märkligt.

Nu har jag lyckats ätit för första gången på 36 h, och det känns genast bättre, är rädd att det ska komma upp igen bara.
Längesen jag hade en så rejält platt mage, men är det värt det? Näää fy fan heller. Är kattvakt i några veckor nu och jag har verkligen legat i timtal och dregglat till hur gott det ser ut när katten äter... (vidrigt torrfoder)...
Däremot känns det jättetråkigt att inte kunna gå till Må bättre, som jag nu är stolt medlem av... har knappt tränat på två veckor för förkyldningar och sjukdomselände. Hoppas på bättring där nu, för jag VILL för första gången på länge slita ut mig rejält, svettas som ett arabiskt fullblod skulle vara skönt, i annat syfte än feberdrömmar.


Det är tur att jag har många skvallertrådar på Flashback att gå igenom. Favoriten är Linda Thelenius tråd, riktigt tragiskt, det.

Hoppas alla andra har en festligare lördag än vad jag har :) Puss

Alltså jag står inte ut. Inte nog med att jag sitter här & skrev ett skitbra (antagligen inte) inlägg om hur irriterad jag är på ungjäveln som inte kan äta som folk, det försvann också! HAN ÅT UPP DPET!!!