Alltså.

Ibland funderar jag (ja, se på fan!).
Hur lycklig är egentligen personen som maniskt måste påminna alla på facebook regelbundet, om hur otroligt kär och lycklig denna person är.
Det är nästan så att jag vill komma med en pik.
Varför bekräftar du inte det till personen? Vi andra bryr väl oss inte om dina offentliga kärleksförklaringar, det börjar likna ett desperat hävdande.

Nej, det skrivs bara, så att alla andra ska veta att det minsan visst är så här bra. Såklart.
Hade facebook inte haft nyhetsflöden utan enbart bestått av privata mejlkonversationer, människor emellan, hade dessa kärleksförklaringar aldrig yttrats. Det är jag mer eller mindre övertygad om.

Har bestämt mig för att hädanefter ta alla lovord över någon med själva personen, för jag skäms fanimej, när jag läser dessa rader av en viss person hela tiden.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0