hannahalloumi

Jag & min kropp är inte bästa vänner... fast vi börjar reparera relationen? Bygga broar osv...


Började känna mig yr & konstig redan innan jobbet igår men tänkte 'Äh det här är ju inget som stör', sen var jag schemalagd på inläsning på jobbet, vilket i princip enbart är stillastående med plock av böcker vid en dator, men inte ens det fixade jag till slut. Som den kämpare jag är inbillade jag mig att det bara var vätskebrist eller nåt, har hetsat på i 200 hela veckan (nytt företag som vi håller på med) utan särskilt mycket vatten, så jag lade mig i karantän i vilorummet.

Vaknade, och tänkte att 'Nu kör vi' igen. Ungefär 45 min, sen höll jag på att svimma igen. Man ska erkänna för sig själv när man är besegrad. Och tur var det väl att jag tog mig hem, för hemma började jag även må illa & kräkas, och då hade jag itne ens ätit sen kvällen innan, så det var märkligt.

Nu har jag lyckats ätit för första gången på 36 h, och det känns genast bättre, är rädd att det ska komma upp igen bara.
Längesen jag hade en så rejält platt mage, men är det värt det? Näää fy fan heller. Är kattvakt i några veckor nu och jag har verkligen legat i timtal och dregglat till hur gott det ser ut när katten äter... (vidrigt torrfoder)...
Däremot känns det jättetråkigt att inte kunna gå till Må bättre, som jag nu är stolt medlem av... har knappt tränat på två veckor för förkyldningar och sjukdomselände. Hoppas på bättring där nu, för jag VILL för första gången på länge slita ut mig rejält, svettas som ett arabiskt fullblod skulle vara skönt, i annat syfte än feberdrömmar.


Det är tur att jag har många skvallertrådar på Flashback att gå igenom. Favoriten är Linda Thelenius tråd, riktigt tragiskt, det.

Hoppas alla andra har en festligare lördag än vad jag har :) Puss