Kroki

Har drömt ihop nån sorts scenario om kvinnligt kroki-modellande.
Att bara glida in i ett rum fullt av folk i morgonrock och sedan släppa den, som om det vore det mest naturliga i världen.
Min vän Annelie har snackat om sådant där förut och jag tror utan tvekan att hon skulle kunna fixa det med en sån där cool inställning.
Jag kan inte ens föreställa mig att vara en av dom som sitter med penna och papper.
Önskar jag kunde ha lite nonchalantare inställning till nakenhet.
Den dagen jag fixar något sådant ska jag skriva det i mitt CV! Typ 4000 terapitimmar senare, då.



Återhållsam viol.

Hey



Titta vad jag hittade... jag fortsätter att romantisera långt hår, och borde vara där inom nån sorts framtid.
nu är det till axlarna åtminstone.

Kidneybean!

Mina salthalter är normala och mina njurar mår fint :) tydligen rejält uttorkad när jag låg inne under observationen.
Tacksam! :)

Verkligheten

verkligheten är en trevlig plats. OCH jag vill bo där.

det måste inte vara svart eller vitt.

det måste inte vara '15 år och kämpande för min inre revolution' eller '83 och jag magasinerar en årsförbrukning av marmelad'.

 

idag har jag tagit itu med flera delar, bland annat att gått upp tid på praktiken (i praktiken!), pratat med syo, festat till med morgonblodprov, ringt på ett jobb och handlat spill-kött på ica (ni vet, den där hyllan som har utgångsdatum om två dagar).

jag vill stolt flagga för att jag för första gången på flera ååååår...steker hamburgare(egentligen inte ett prisade av det animaliska utan rent cred åt engagemanget). efter x antal år av undvikande av lagad mat eller bara vegetariskt börjar jag sakta men säkert förankra mig i verkligheten. i vad jag för tillfället vill bygga en verklighet av. förhoppningsvis kan det bli ordning på det här bygget.

 

 

you know you love me. xoxo grossbitgirl


?

Ska vänta in remissen för nya prover. Salthalter, levern, njurar. Kan nog bli festligt det här.
Jävla organ.

Upp & ner

I mångt & mycket en fruktansvärd dag. Totalt rotlös & kaotisk. Det som ställer till det allra mest i mitt liv är att jag inte kan sitta still men ändå inte få någonting gjort. Blir det sämsta av två världar = att jag inte kan koncentrera mig och att jag inte kan få ron att göra en och samma aktivitet särskilt länge utan att tröttna.

Men jag har försökt jobba på mina sårbarheter under dagen med att äta mig mätt & motionera (har cyklat nästan två mil totalt), eftersom det tydligen ska frigöra serotonin (schmeeeerotonin) men jag tycker aldrig jag känner något utav det. Festade till eftermiddagen med att hysterikt sortera kartonger och brista ut i några krokodiltårar.

Men något måste ha fungerat någontstans och jag fick tom. lite inspiration och sug att måla under kvällen :)
det om något gör mig hel. men det är svårt att komma igång. det är det som är så synd, för det fungerar typ alla gånger...


Min vän Tessan á Tessica Rabbit


Någon sorts alterego



För att vara lite realistisk

Dagens undvikande:
* praktiken
* blodprovet

MEN INTE apoteket och INTE försäkringskassan!!
inget ont som inte för något gott med sig :p

Tuesday bloody tuesday



Börjar lugna ner sig. Förhoppningen är att de mesta av medicinen är tillfällig vilket känns förbannat bra.
Kan liksom inte hantera skiten.

Fyllt i hundra sidor utredningspapper nu och har bara att vänta och se. Dessutom måste jag ta nya blodprov.
Fast dom kommer få dra mig dit efter alla obehagliga stick jag fick i helgen. ALLTSÅ MITT I HANDLEDEN??? vafan är det och slangar och djävulskap. Jag känner mig klar med krankenhaus på ett tag.

Inom snar framtid kommer ju Maria hälsa på mig!! <3

Skåpmat

mood of the day:

I en sal på...

jag hoppas det kan bli bra tillslut



Bo som bo

Mood of the day: Som han i den där filmen. Örnnästet. Eller var det Gökboet? Jag minns aldrig vilken..


methadon pretty

din desperation tycks inte nå några gränser.
tråkigt.

Blue moon



har blivit ordinerad Seroquel när det panikae i tisdags.
neuroleptisk psykofarmaka & lugnande, trodde jag.
läser bipack-sedeln:

1. VAD SEROQUEL DEPOT ÄR OCH VAD DET ANVÄNDS FÖR

Seroquel Depot innehåller en substans som kallas quetiapin. Quetiapin tillhör en grupp läkemedel som kallas antipsykotika. Seroquel Depot kan användas för att behandla ett flertal sjukdomar, som t.ex.:

  • Bipolär depression: då du kan känna dig nedstämd eller deprimerad, skuldtyngd, energilös, har dålig aptit eller sömnproblem.

  • Mani: då du kanske känner dig väldigt uppvarvad, upprymd, upprörd, entusiastisk, hyperaktiv eller har dåligt omdöme med inslag av aggressivt och splittrat beteende.

  • Schizofreni: då du kanske ser, hör eller känner sådant som inte finns, tror på sådant som inte är verkligt eller känner dig ovanligt misstänksam, orolig, förvirrad eller spänd.



Mycket vanliga biverkningar (fler än 1 person av 10 drabbas):

  • yrsel (kan leda till fall), huvudvärk, muntorrhet

  • sömnighet (kan försvinna med tiden när du tar Seroquel Depot) (kan leda till fall).

  • utsättningssymtom (symtom som inträffar när du slutar att ta Seroquel Depot) omfattande svårighet att somna (sömnlöshet), sjukdomskänsla (illamående), huvudvärk, diarré, kräkningar, yrsel och irritabilitet. Det är lämpligt att man slutar gradvis med läkemedlet under en period på minst 1–2 veckor.

  • viktökning (JAG VILL INTE GÅ UPP NER NU, JAG VILL INTE MEN JAG VET ATT JUST JAG KOMMER)



Jag orkar må så här mer. Såklart bekräftades det att jag inte var värd hjälp igår när mamma skjutsade in mig till psykjouren & det kändes som min fördom att 'ta en alvedon & åk hem & vila upp dig'. Eller, kärringen sa ju i princip att det som orsakar paranoia just nu beror på en förändring i min tillvaro som alla människor går igenom ibland. TACK DÅ. Som om det var orsaken från början, det här ju gjort mig till en återkommande patient i sju år nu, och sex eller sju aktiva självmordsförsök senare. Måste jag försökt att ta ihjäl mig för att få hjälp? När jag erkänner (och jag hatar att göra det, jag får fan inte göra det) att jag inte kan vara hemma så blir man totalt dissad ändå. Trots att de gav mig extra lugnade & insomning (och jag ha inte överdoserat) så är jag så häääär nära att få utbrott igen. I allmänhet är jag fruktansvärt rädd att gå bland folk , på affären eller utomhus, för jag VET att de blänger föraktande på mig och jag vet att de konspirerar. Jag vet att jag inte förtjänar ett drägligt liv, och det vet dom också.
Men jag håller mig kvar. Ni ska inte få som ni vill.
Och säg inte att 'jag förstår jag mår också sådär' för det gör du inte. Det är jävligt irriterande när folk tror att dom förstår.
Dom kan få sätta ut vilka mediciner dom vill. Jag vet att ingenting hjälper ändå.

Moody



Mood of the day: samma bejublade, absolut äkta, glädje som de där ungarna i 'sooommar, sooommar & sol'-låten utstrålar.
Men nu ska vi titta på Goliat...

och justeja, jag målade ida!

Hittade en lämplig video som jag kan relatera till idag:

Team blue eyes



Blev Peace & Love nostalgi med John & Estelle ;)

Sinnesro, nu

Var till dalhalla med mamma & mormor igår på Salem Al Fakir! Tre generationer lättskrämda neurotiker är en direkt farlig kombination i trafiken. Vi överlevde. Och det var, mäktigt, stor orkester och storslagen miljö bland berg & en källa med nån sorts mineral som färgat vattnet (eller så var det den där mineralen man häller i marsipandegen). För att stimulera ytterligare sinnen så fann jag även en ny bad romance: mandelpotatis-chips. Dyrt som fan & lite för pengarna. Helt värt det.


SERENITY NOW!


Idag har jag fått hjälp av mamma & farmor med sista (även den, smått neurotiska) städningen... är SÅ tacksam :) frågor på det?
Ps. Filharmonikerna i det gröna
hett tips på svt2
:P





Black & white TV



Impulskontroll som en terrier gällande håret.

Look



Dagens absolut bästa!

Rrriot dont diet

Jaha. Nu fullföljde jag en hårimpuls och har svart underhår & snart ska resten vara vitt. Varför minns jag aldrig tidigare hårprojekt. Att det till slut blev samma konsistens som sån där lav man lägger i adventsljusstaken...
Skam den som ger sig. Skam på torra land!
Det växer ju.

Sitter, under verkningstiden och festar loss på pepsi max.
Det är vidrigt.
"I'm a true coke junkie" ... jag måste försöka sluta inbilla mig att jag
kan hitta ett substitut för socker.
Och då menar jag COCA COLA och inte det där andra.
Pepsi... alltså.
(jag önskar jag kunde få ha en välbesökt, sponsrad blogg, jag skulle göra alldeles utmärkt ifrån mig).





Bullshit

Sitter & slökollar eftermiddagsTV och försöker sätta mig in i Vänner. Men hur jag än försöker förstår jag inte det roliga. Liksom självklara skämt & inga karaktärer som jag finner charmiga eller underhållande. Hela konceptet känns som att det försöker lite för mycket.
Eller om det ens försöker alls, jag har inte dragit på smilbanden en gång hittills.

Tycker ingen av skådespelarna är rolig och jag försöker intala mig själv att det är en humor som växer fram om man bunkrat upp framför dumburken x antal timmar så att man börjar relatera till karaktärerna och finna någon sorts värme i deras relationer & vardag.

Förhoppningsvis är jag inte en genuint tråkig person men försöker förstå varför vissa är så tokiga i den här sk*ten.

Sen har jag ju för att fortsätta gnälla aldrig gillat Aniston. Allting hon tar sig för blir... fel.
När jag ändå betar av tråkiga människor så kan den där Måns Möller få sig en kyss också. Gå tillbaka till ekonomiavdelningen, du.

[x] Bitter
[x] Fördomsfull

Jennifer Streisand... men jag tycker ändå att det var ett subtilt & snyggt näsjobb, men det fyller inte dom andra tomrummen :p

Stå ut i kris

Jag mår helt tokigt. Tyvärr inte på ett bra sätt & jag försöker sysselsätta mina händer & ge fan i att tänka på allt som smyger runt hörnet. Nosblod blandat med tårar & jag biter ihop. Det är det enda jag är riktigt fenomenal på. Jag står ut & jag biter ihop. Jag står ut & jag biter ihop. Biter ihop & står ut.
Ska måla. Måla för brinnande livet.
Ciao

Tidigare inlägg Nyare inlägg
RSS 2.0