hannahalloumi

har blivit ordinerad Seroquel när det panikae i tisdags.
neuroleptisk psykofarmaka & lugnande, trodde jag.
läser bipack-sedeln:

1. VAD SEROQUEL DEPOT ÄR OCH VAD DET ANVÄNDS FÖR

Seroquel Depot innehåller en substans som kallas quetiapin. Quetiapin tillhör en grupp läkemedel som kallas antipsykotika. Seroquel Depot kan användas för att behandla ett flertal sjukdomar, som t.ex.:

• Bipolär depression: då du kan känna dig nedstämd eller deprimerad, skuldtyngd, energilös, har dålig aptit eller sömnproblem.

• Mani: då du kanske känner dig väldigt uppvarvad, upprymd, upprörd, entusiastisk, hyperaktiv eller har dåligt omdöme med inslag av aggressivt och splittrat beteende.

• Schizofreni: då du kanske ser, hör eller känner sådant som inte finns, tror på sådant som inte är verkligt eller känner dig ovanligt misstänksam, orolig, förvirrad eller spänd.

Mycket vanliga biverkningar (fler än 1 person av 10 drabbas):

• yrsel (kan leda till fall), huvudvärk, muntorrhet

• sömnighet (kan försvinna med tiden när du tar Seroquel Depot) (kan leda till fall).

• utsättningssymtom (symtom som inträffar när du slutar att ta Seroquel Depot) omfattande svårighet att somna (sömnlöshet), sjukdomskänsla (illamående), huvudvärk, diarré, kräkningar, yrsel och irritabilitet. Det är lämpligt att man slutar gradvis med läkemedlet under en period på minst 1–2 veckor.

• viktökning (JAG VILL INTE GÅ UPP NER NU, JAG VILL INTE MEN JAG VET ATT JUST JAG KOMMER)

Jag orkar må så här mer. Såklart bekräftades det att jag inte var värd hjälp igår när mamma skjutsade in mig till psykjouren & det kändes som min fördom att 'ta en alvedon & åk hem & vila upp dig'. Eller, kärringen sa ju i princip att det som orsakar paranoia just nu beror på en förändring i min tillvaro som alla människor går igenom ibland. TACK DÅ. Som om det var orsaken från början, det här ju gjort mig till en återkommande patient i sju år nu, och sex eller sju aktiva självmordsförsök senare. Måste jag försökt att ta ihjäl mig för att få hjälp? När jag erkänner (och jag hatar att göra det, jag får fan inte göra det) att jag inte kan vara hemma så blir man totalt dissad ändå. Trots att de gav mig extra lugnade & insomning (och jag ha inte överdoserat) så är jag så häääär nära att få utbrott igen. I allmänhet är jag fruktansvärt rädd att gå bland folk , på affären eller utomhus, för jag VET att de blänger föraktande på mig och jag vet att de konspirerar. Jag vet att jag inte förtjänar ett drägligt liv, och det vet dom också.
Men jag håller mig kvar. Ni ska inte få som ni vill.
Och säg inte att 'jag förstår jag mår också sådär' för det gör du inte. Det är jävligt irriterande när folk tror att dom förstår.
Dom kan få sätta ut vilka mediciner dom vill. Jag vet att ingenting hjälper ändå.