She bangs..
Mitt nya snea, luggiga, jag :)
Den här gamla trasan...
Man skulle kunna säga att jag var lite utav en spillra av mitt forna jag, igår:
Kan iofs på att jag hade så här roligt dagen innan ;)
Bästa bananbåts-Elin! Festligt nog såg jag på Melodifestivalen igår och jag tyckte ändå att bananen kändes blek i jämförelse med Ranelids anlete.
Semester-Hanna
Ja, har jag inte gått och fått mitt livs första betalda semesterveckor till sommaren! OM det känns bra ;)
Har ju varit inne på att beta av intensiv-körkorts-kors, så får väl se hur det blir.
Har även fått mina veckor lägligt till Peace & love, som tillhör traditionen eftersom det bär av i grannkommunen - vare sig man har bemödat sig med biljett eller ej. Har arbetat med logeinredning en vecka innan avstampet tre år förut, det har varit nice, men i år arbetar man ju själv - och nog är det liite mer värt att få timpenning för det, än ett festivalband för alla 24 timmar man ändå är där och jobbar.
MEN, jag tycker ändå att det är fantastiskt att det går. När jag inte jobbade hade jag absolut inte råd med biljett :)
Vet inte om jag ska köpa biljett i år, känns som jag tröttnat lite på Härja-på-festival-campingen-prylen, men själva festivalen är ju nice att ha access till. Även om bubblan spricker lite smått när jag beskådar att listan BÖRJAR med kent & winnerbäck mina absoluta icke-favoriter, alla kategorier. Eller. Kent, gillar jag musikaliskt men jag kan inte förstå att jag gillade dom när jag var yngre- måste berott på det svårmodiga grupptrycket - jag står inte ut med karlns jävla gnällstämma. Och Winnerbäck och hans loppbitna jävla kalott ska vi ju inte ens gå in på.
Men, så här ba:
Har dock noterat att Dropkick murphys, Hardcore superstar (som iofs väl spelar där varje år? men är en fanimej så mycket bättre Jocke Berg att hänga i granen än tidigare nämnda gnällspik) och Turbonegro, som jag också sett förut.. så frågan är om Dropkick murhpys är värt det? Än så länge, är mitt svar nej. Men jag väntar med entusiasm på ytterligare bandsläpp, det här är ju bara första gallringen? Och jag kan inte låta bli att känna ett sting av egensinne att HCSS nämns så pass långt ner i listan. BAH. Get with the program :p
Bananas!
Här är Hanna Bananas favoritbananer, som vi alla vet är det ju få förunnat att skala 6000 bananer på lika många timmar :p
*
*
*
*
*
Jag åka den bananabåt. Jag snel man
Spill
Vi tar det igen. Jag kan inte sova - kan ha något att göra med att jag sov borta större delen av lördagen. Men faktum är - att även om jag var ute & härjande i fredags, så var jag så pass förutseende att jag fyllde magen knökfull med vatten och mat innan läggdags, och jag vaknade och var relativt pigg och välmående. Tills jag fräste på the korv of doom. Eller som vi brukar kalla det, spillkorven - från Icas SPILLHYLLA. Som jag - likt eldorados toapapper borde ha gjort ett tyst avtal med mig själv om att ge fan i sen jag började jobba.
Tji fick jag och kräktes som vilken hobbybulimiker som helst. Urk! Tandsten och frätt tunga någon?
Igår var det Melodifestivalen och sånt får man ju inte heller tala om. Men, jag kan inte låta bli att älska Björn Ranelid. Jag tror att det bottnar i nån sorts ironi, han är så brun, så flottig, så välartikulerad att han går mig upp i halsen, men han bara.. kör så det ryker ändå :p En rättskaffens karl! Som lakris - man älskar eller man hatar honom. Och så var det med den saken ;)
Så här!
Så kan det gå
har alltid föredragit 'bara hår som hänger som en tung filt på huvudet', men nu försöker vi oss på att bära upp en frisyr, så får vi se hur länge jag har tålamod till det.. :)
In på huden
Trosschock?
Snygga är dom iallafall, kroppen de sitter på har allt sina skavanker, man jag är nöjd ändå, för att det är den här kroppen som bär upp mig! Jag har fått bättre självförtroende sedan jag började jobba & träna, och inte pga förbränningen, utan för att jag mentalt klarar av det! Jag kan ställa mig på det där jävla bandet och springa. Jag kan arbeta heltid utan att få ont någonstans.. Man mår bättre, och jag hatar att jag känner behovet av att berätta om det, som nån sorts jehovas-raggare.
Det här är en annan pussycat, nämligen Per, och som ni kan se är han minst lika tillfreds som jag med livet, idag ;) Titta tungan! awwwhhh.. jag hoppas Johannes får vara katthem åt sin systers misse ett bra tag till, han är ju för härlig <3
Nu är det klippt!
Igår kväll hade Anna jourtid på salongen för mitt, och hårets behov. Mina hemmablekta testar föll till marken och vi lyckades blanda fram en bra, guldig blond som jag tror stämmer överens någolunda med min naturliga kulör, bortsett från att den är råttblond...
Nu ska jag hår-rehaba ett tag till sen blir det nog blonda slingor mot våren/sommaren :)
Sånt här kan jag helt plötsligt unna mig för första gången i mitt liv, jag älskar att ha ett jobb! Hehe...
Har lite framtidsångest ändå... det är löjligt bekvämt att jobba heltid, ha samma rutiner och ha ekonomin säkrad.
Kommer jag ta tag i studierna någonsin?
Jag antar att jag kommer vilja ha barn & sånt, men det kommer ju bli typ när jag är 40 för att hinna med allt som jag anser ska krävas av mig för att känna mig som en morsa som ger barnet de bästa, möjliga förutsättningarna.
Jag tror inte på hemmafru-grejen, för jag tror inte på att förhållanden varar för evigt... och jag tror inte att jag skulle vara nöjd med enbart 'mamma' som titel, jag behöver mer, jag behöver känna att jag uträttar saker om dagarna. Missförstå mig inte nu, jag antar att det är ett sjuhelvettes arbete att hålla efter barn och jag vet ju faktiskt ingenting om det, men det är inget som jag vill tänka mig som heltidssysselsättning.
Jag kommer absolut tillhöra den skaran av föräldrar som har barnet för mycket på dagis för att hinna med att arbete, så att familjen har råd att ha två bilar, kan åka på semester.. och hela den biten. Förlåt mamma, som förskollärare skulle jag vara en förälder som du nog skulle reta dig sönder & samman på :)
Börjat fundera alltmer på sånt här, sedan flera av mina vänner skaffat barn och är gravida. Min biologiska klocka måste vara nån form av gökur, för tanken på barn kan slå mig, men som en förbjuden sexfantasi myser jag lite åt den och sen slår jag bort den lika snabbt och fylls av skam. Jag vill leva livet nu, jag vill inte krisa när jag är 40 och karln har lämnat mig och stå på Kings arms och blossa marlboro light med för mycket smink på mina hängiga ögonlock... under tiden får jag skaffa katt eller nåt, för att komma till ro med de här perversa tankarna som kryper fram ibland.
Jag är antagligen en hopplös konservativ i min syn på familjen. Jag vill inte ha några utsvävningar :P Men jag tycker inte att andras pengar ska finansiera att jag 'tyckte att jag nog skulle skaffa barn', jorden är för böveln överbefolkad redan... det är väl ingen annan mer än jag själv som kommer anse att mitt barn är särskilt viktigt och därmed behöver säkras ekonomiskt av staten... ops, nu börjar mina funderingar ramla över i egensinnet... Kanske är det för att jag själv har skilda föräldrar (separerade, de var aldrig ens gifta, och de vill jag ju också beta av innan nån bulle ska in i ugnen) och mamma hade det instabilt ekonomiskt i några år efter att de flyttade isär som jag är så här bestämd gällande att jag inte vill hamna där.. vem vet...
Ska nog sluta fundera så mycket,,,,
Februari!
Nu börjar snart vad jag väntat på sen november.. nörd? ja :)