brum brum
Haft mer eller mindre ett jobbigt Booooorderliiiinedygn, som vi brukar kalla det. Trodde ju att jag stängt in den där jävla humörsödlan i en grotta där den kunde vila i minst 100 år (vi är kända för att leva länge i släkten Sjöberg), men tji fick jag.
Det är omsider inga brutalare impulser nuförtiden, men det stjäl tid, energi och nerver. Ibland tårar, men jag har sjukt svårt för att bli ledsen. Reagerar oftast med ilska, en känsla som ger mer kraft & energi, helt enkelt.
MEN. Mitt i allt jämmer & elände hände en bra sak, egentligen två. Men planen, och förhoppningen är, att jag ska kunna tjyva åt mig ett körkort på sikt. Nu ska jag börja investera i mig själv! Obehager gäller främst övningskörningen, pappa är för lugn så jag kommer få damp av det och mamma är alldeles för hispig och det kommer irritera mig. Jag vet inte om jag berättat det, men jag är ju tredje generationens neurotiker, jag, mamma & mormor kan nätt & jämnt färdas i samma bil.. någon (oftast mormor) hispar igång på nåt.. typ att mamma inte bromsat in 200 m innan korsningen..... och skriker rakt ut och släpper allt hon har i händerna.
Detta sätter igång en kedjereaktion...... ja, ni fattar.
Jag-tappar-allt-och-skjuter-upp-armarna-reflexen har hoppat över mamma, men jag kom inte undan. Det slår aldrig fel.. ungefär som att sitta på läktaren i en gymnastiksal och det kommer en basketboll flygande för att någon missade korgen. Istället för att fokusera på bollen och ja, hinna akta sig eller fånga den, åker mina händer rakt upp. Vill inte ens tänka på hur jag skulle reagera om jag fick motorstopp i en korsning.
Var så längesen jag körde alls nu, så det blir väl som att börja om från scratch. Hoppas på det bästa :)
Ja, vad säger man? Håller er undan, något sorts rikslarm borde ju utfärdas
Det är omsider inga brutalare impulser nuförtiden, men det stjäl tid, energi och nerver. Ibland tårar, men jag har sjukt svårt för att bli ledsen. Reagerar oftast med ilska, en känsla som ger mer kraft & energi, helt enkelt.
MEN. Mitt i allt jämmer & elände hände en bra sak, egentligen två. Men planen, och förhoppningen är, att jag ska kunna tjyva åt mig ett körkort på sikt. Nu ska jag börja investera i mig själv! Obehager gäller främst övningskörningen, pappa är för lugn så jag kommer få damp av det och mamma är alldeles för hispig och det kommer irritera mig. Jag vet inte om jag berättat det, men jag är ju tredje generationens neurotiker, jag, mamma & mormor kan nätt & jämnt färdas i samma bil.. någon (oftast mormor) hispar igång på nåt.. typ att mamma inte bromsat in 200 m innan korsningen..... och skriker rakt ut och släpper allt hon har i händerna.
Detta sätter igång en kedjereaktion...... ja, ni fattar.
Jag-tappar-allt-och-skjuter-upp-armarna-reflexen har hoppat över mamma, men jag kom inte undan. Det slår aldrig fel.. ungefär som att sitta på läktaren i en gymnastiksal och det kommer en basketboll flygande för att någon missade korgen. Istället för att fokusera på bollen och ja, hinna akta sig eller fånga den, åker mina händer rakt upp. Vill inte ens tänka på hur jag skulle reagera om jag fick motorstopp i en korsning.
Var så längesen jag körde alls nu, så det blir väl som att börja om från scratch. Hoppas på det bästa :)
Ja, vad säger man? Håller er undan, något sorts rikslarm borde ju utfärdas
Kommentarer
Trackback
