hannahalloumi

Sitter och slökollar på tv, och fastnar med en film på fyran, 'Lejontämjaren', i bakgrunden.
Gråter.
Skilsmässor, separationer, föräldrar som flyttar in med ny partner. Barn som är elaka mot varann.. barn som drar sig undan. Vuxna människor som inte kan kontrollera sitt drickande. Förtryckt ilska. Utanförskap.. Våld. Rädsla. Frustration. Självhat. Allt bara sköljer över mig igen.

Vaknar med bittra insikter:

 

* Freaks som jag och aids Somalier i brist på annat att göra, ska inte klämma ur sig ungar.

* Har man varit klippt & haft jobb i en längre tid är det för mig helt ofattbart hur man kan börja skaffa rosa hår när man är 25. Punk värre.

* Precis som ovan, borde folk känna när det anses 'för gammalt' att ligga i dvala 362 dagar om året för att sen leva loppen, tre dagar under festival :p

* Jordpäron?

* Dalakurd borde väl ändå ha knätoffsar på fotbollsstrumporna

* Varför sänds tv reklam på 'annan frekvens', eller hur nu ursäkten för den förbannade decibelnivån lyder.

* Skiter Bamse i skogen?

* Jag blir töntigt sentimental när bussarna har en flagga på sig. (Måste naturligtvis vara rasist!)

* Jag hatar mina kläder och tänkte fira midsommar i en sån där tunna med hängslen.

* "Kalas för en mas"

 

Vad sjukt att det gått ett år:

 

 

Vad är det för FEL på mig?
Varför får måste jag hålla tillbaka mig med näbbar och klor för att INTE skriva på min gravida väns inlägg om hur 'första gravid fasen... vecka 13 är över och nu börjar det på riktigt...' om att jag gjorde abort samma vecka för fem år sen lite drygt?


fortfarande tillräckligt små för att skrapas ut.
Jag har empati-fel. Jag har extremt svårt att förstå hur folk kan anse det här fel. Jag tycker det är läskigare att trampa på daggmaskar när det regnar. Och då är det mindre.... Handen på hjärtat, det är en rejält förbannat överbefolkad jord. Instabila freaks som jag och fula, aids somalier i brist på bättre saker att ägna sig åt, ska inte klämma ur sig barn.

Jag & min kropp är inte bästa vänner... fast vi börjar reparera relationen? Bygga broar osv...


Började känna mig yr & konstig redan innan jobbet igår men tänkte 'Äh det här är ju inget som stör', sen var jag schemalagd på inläsning på jobbet, vilket i princip enbart är stillastående med plock av böcker vid en dator, men inte ens det fixade jag till slut. Som den kämpare jag är inbillade jag mig att det bara var vätskebrist eller nåt, har hetsat på i 200 hela veckan (nytt företag som vi håller på med) utan särskilt mycket vatten, så jag lade mig i karantän i vilorummet.

Vaknade, och tänkte att 'Nu kör vi' igen. Ungefär 45 min, sen höll jag på att svimma igen. Man ska erkänna för sig själv när man är besegrad. Och tur var det väl att jag tog mig hem, för hemma började jag även må illa & kräkas, och då hade jag itne ens ätit sen kvällen innan, så det var märkligt.

Nu har jag lyckats ätit för första gången på 36 h, och det känns genast bättre, är rädd att det ska komma upp igen bara.
Längesen jag hade en så rejält platt mage, men är det värt det? Näää fy fan heller. Är kattvakt i några veckor nu och jag har verkligen legat i timtal och dregglat till hur gott det ser ut när katten äter... (vidrigt torrfoder)...
Däremot känns det jättetråkigt att inte kunna gå till Må bättre, som jag nu är stolt medlem av... har knappt tränat på två veckor för förkyldningar och sjukdomselände. Hoppas på bättring där nu, för jag VILL för första gången på länge slita ut mig rejält, svettas som ett arabiskt fullblod skulle vara skönt, i annat syfte än feberdrömmar.


Det är tur att jag har många skvallertrådar på Flashback att gå igenom. Favoriten är Linda Thelenius tråd, riktigt tragiskt, det.

Hoppas alla andra har en festligare lördag än vad jag har :) Puss