Nöjd

Funderar på det där med självkänsla...
Min strategi har länge varit att skämta bort det mesta. Eller, framförallt allt som är jobbigt (dvs, det folk brukar anse att man inte får skämta om)
Har lagt på mig några trivselkilon, vi kan kalla det Kicki Danielsson komplex med förhoppningen att det inte ska behöva gå så långt innan jag tar kärlekshandtagen vid hornen.

Har haft mina ätstörningsår, fast det är många år sen nu, så det är ju minst sagt lite underligt hur jag efter en tid helt ger upp något som under en period var det enda som livet kretsade kring. Antagligen beror det på att jag aldrig var någon duglig anorektiker utan mer en bulimiker som svält mig i perioder och hetsätit i perioder... jag är lite kluven inför det hela eftersom jag var liten, alltså.. barn, var vansinnigt smal by nature och fick en del pikar. Så smal är inte nödvändigtvis svaret jag vill finna, eller resultatet jag skulle vilja nå. Det är lite för laddat med oönskad uppmärksamhet.
Jag vill inte noteras för att jag lagt på mig men jag vill inte heller gå ner märkvärt i vikt så att jag får kommentarer om det. Jag vill inte väga vad jag väger men jag har svårt att göra något måttligt (=banta, äta).

Somliga av oss kanske måste nöja oss med insikten om att vi aldrig kommer bli helt nöjda.




Kommentarer
Postat av: Anonym

I like your boobs...

2010-10-19 @ 03:37:20

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0