Talboken...
Har börjat nanna mig själv med talbok. Ja, ungefär som en napp eller snuttetrasa. Får som ingen ro utan...
Får ingen ro innan heller det är först när jag plågat mig igenom x antal kapitell som det är rogivande och först då man kommit in i handlingen, osv. Innan är jag som ett plågat kolikbarn som inte vill ligga still & gruffar runt i sängen i jakt 'på den perfekta liggställningen'. Hittar den aldrig.
Efter att ha plöjt igenom Mordet på orientexpressen med någon avlägsen kusin till Ernst Hugo Järegård som uppläsare (jag lyckades inte komma ihåg någonting eftersom jag endast låg & våndades över hur mycket saliv som verkade lämna karlns mun efter varje punkt) lyssnade jag på Jävla John. Den var bra, lagom mycket tantsnusk och 'lemmar' och 'sköte' men den berörde mig, det enda störande med hon som läste (självaste författarinnan) var att hon envisades med att heeeela tiden beskriva hur mycket whisky & COOOOLA som John Lennon konsumerade. Det var något med uttalet. När hon uttalade det lät det som att hon formade någon sorts jugfrupose, förtvivlat viftande med en näsduk. För nasalt & oskyldigt. Jag har helt enkelt väldigt svårt att bli avslappnad med små störande moment. Jag måste även spela black jack eller tetris på mobilen för annars blir jag rastlös.
Nu betar jag av En blomma i Afrikas öken. Bra, gripande och intressant. Beskriver nomadlivet i Somalia. Lyckades bli så engagerad i historien att jag kunde lägga ifrån mig mobilen & bara lyssna. Jävligt häftigt.
Med tanke på att jag sov ca 2,5 timme natten innan borde det ju inte vara något problem att somna. Trodde jag.
Ett kapitel beskrev hur flickorna i familjen könstympades. Om 'hur hon kunde se att zigenaren plockade fram en slött rakblad ur påsen, att gammalt, torkat blod kunde anas på den' osv... hur dom sedan blev ihopsydda med vit, grov tråd med enbart hål för mens & kiss att komma ur. Tråden sprättes av mannen på deras bröllopsnatt. Under läkningsprocessen fick flickan ligga med ihopsnörade ben i en hydda i en vecka.
Det var så obehagligt beskrivet allting, för att inte tala om själva proceduren och om hur 'stenen hon satt på var täckt av blod & hennes könsdelar'. Hade jag inte legat ner hade jag svimmat. Är fruktansvärt känsligt för sånt här, hur ironiskt det än kan verka med tanke på mina egna eskapader. Men det räckte för att hålla mig vaken typ fyra timmar ytterligare.
Sen öppnade jag fönstret & somnade som ett barn. Frågan är om jag kan göra det till en vana, vilken idiot öppnar ett fönster i bitande vinter när man bor i en etta på tjugotre kvadrat? :P Nåja...
Och det vart afton, och det vart morgon, den femte dagen. Och Hanna såg till att hon sov gott. =p [Första Mosebok (Genesis), 1 Kapitlet Skapelsen]
Får ingen ro innan heller det är först när jag plågat mig igenom x antal kapitell som det är rogivande och först då man kommit in i handlingen, osv. Innan är jag som ett plågat kolikbarn som inte vill ligga still & gruffar runt i sängen i jakt 'på den perfekta liggställningen'. Hittar den aldrig.
Efter att ha plöjt igenom Mordet på orientexpressen med någon avlägsen kusin till Ernst Hugo Järegård som uppläsare (jag lyckades inte komma ihåg någonting eftersom jag endast låg & våndades över hur mycket saliv som verkade lämna karlns mun efter varje punkt) lyssnade jag på Jävla John. Den var bra, lagom mycket tantsnusk och 'lemmar' och 'sköte' men den berörde mig, det enda störande med hon som läste (självaste författarinnan) var att hon envisades med att heeeela tiden beskriva hur mycket whisky & COOOOLA som John Lennon konsumerade. Det var något med uttalet. När hon uttalade det lät det som att hon formade någon sorts jugfrupose, förtvivlat viftande med en näsduk. För nasalt & oskyldigt. Jag har helt enkelt väldigt svårt att bli avslappnad med små störande moment. Jag måste även spela black jack eller tetris på mobilen för annars blir jag rastlös.
Nu betar jag av En blomma i Afrikas öken. Bra, gripande och intressant. Beskriver nomadlivet i Somalia. Lyckades bli så engagerad i historien att jag kunde lägga ifrån mig mobilen & bara lyssna. Jävligt häftigt.
Med tanke på att jag sov ca 2,5 timme natten innan borde det ju inte vara något problem att somna. Trodde jag.
Ett kapitel beskrev hur flickorna i familjen könstympades. Om 'hur hon kunde se att zigenaren plockade fram en slött rakblad ur påsen, att gammalt, torkat blod kunde anas på den' osv... hur dom sedan blev ihopsydda med vit, grov tråd med enbart hål för mens & kiss att komma ur. Tråden sprättes av mannen på deras bröllopsnatt. Under läkningsprocessen fick flickan ligga med ihopsnörade ben i en hydda i en vecka.
Det var så obehagligt beskrivet allting, för att inte tala om själva proceduren och om hur 'stenen hon satt på var täckt av blod & hennes könsdelar'. Hade jag inte legat ner hade jag svimmat. Är fruktansvärt känsligt för sånt här, hur ironiskt det än kan verka med tanke på mina egna eskapader. Men det räckte för att hålla mig vaken typ fyra timmar ytterligare.
Sen öppnade jag fönstret & somnade som ett barn. Frågan är om jag kan göra det till en vana, vilken idiot öppnar ett fönster i bitande vinter när man bor i en etta på tjugotre kvadrat? :P Nåja...
Och det vart afton, och det vart morgon, den femte dagen. Och Hanna såg till att hon sov gott. =p [Första Mosebok (Genesis), 1 Kapitlet Skapelsen]
Kommentarer
Trackback
