Svennebanan
Jag ska försöka att inte skriva något om dygnrhytm och sömn eftersom det är så fantastiskt tråkigt & intetsägande, men kommer på mig själv med kliande fingrar varenda gång. Lika bra att hantera situationen som en karl! (Kränga på sig nätbrynjan, dra igång random fussbalmatch och placera de kliande fingrarna under småbyxorna)
Idag, mina kära vänner har jag *trumvirvel* inte gjort ett endaste förbannat jote.
Eller, målat har jag (men inte gjort en tavla), klippt & klistrat (men inte varit som klippt & skuren för det)
Tittat på Xena krigarprinsessan - i den sexuella frustrationens töcken fick man glädja sig åt det lilla.
Har en fruktansvärt irriterande människa efter mig på msn & facebook. Jävla aspberger fall att inte kunna förstå ett dussin hintar. Går inte ihop med människor som fungerar på det här viset, de lyckas trycka på mina knappar & rota fram mycket dömande tankar.
Aspberger vs. bordeline har aldrig varit en lyckad ekvation NÅGONSIN i något endaste sammanhang. Tycker mig kunna påstå det efter hamnat i tjaffs med någon autistisk lojd senast jag praktiserade (vet inte om det var aspberger men drar gärna alla över en kam) samt en klle som en bekant dejtade förut som inte kunde lägga ihop ett och ett, ingen förbannat snusförnuft över hur man beter sig.
Jag vill inte behöva förklara utförligt om att en person är dissad, som pessimistisk känslomänniska är jag själv alltid snabb med att plocka upp dissvibbar och antar att jag vill förvänta mig detsamma från andra. Är väl lite så att jag föredrar att hitta kryphål att 'känna mig dissad i' så jag kan fly från det obehagliga sociala. Stoppar huvudet i sanden.
Idag, mina kära vänner har jag *trumvirvel* inte gjort ett endaste förbannat jote.
Eller, målat har jag (men inte gjort en tavla), klippt & klistrat (men inte varit som klippt & skuren för det)
Tittat på Xena krigarprinsessan - i den sexuella frustrationens töcken fick man glädja sig åt det lilla.
Har en fruktansvärt irriterande människa efter mig på msn & facebook. Jävla aspberger fall att inte kunna förstå ett dussin hintar. Går inte ihop med människor som fungerar på det här viset, de lyckas trycka på mina knappar & rota fram mycket dömande tankar.
Aspberger vs. bordeline har aldrig varit en lyckad ekvation NÅGONSIN i något endaste sammanhang. Tycker mig kunna påstå det efter hamnat i tjaffs med någon autistisk lojd senast jag praktiserade (vet inte om det var aspberger men drar gärna alla över en kam) samt en klle som en bekant dejtade förut som inte kunde lägga ihop ett och ett, ingen förbannat snusförnuft över hur man beter sig.
Jag vill inte behöva förklara utförligt om att en person är dissad, som pessimistisk känslomänniska är jag själv alltid snabb med att plocka upp dissvibbar och antar att jag vill förvänta mig detsamma från andra. Är väl lite så att jag föredrar att hitta kryphål att 'känna mig dissad i' så jag kan fly från det obehagliga sociala. Stoppar huvudet i sanden.
Kommentarer
Trackback
